Det spelar visst roll vad du äter!

Jag lyssnade på en podd häromdagen där en elit-ultralöpare berättade att hon äter allt, inte tänker särskilt mycket på kosten och tycker det är oftast är motionärer som överdriver. Hon fick medhåll av poddvärdarna, varav en själv är före detta elitlöpare. De lät nästan skrytsamma över hur de dricker alkohol, äter pizza när det känns rätt och inte tänker så mycket på detaljerna. Samtidigt sitter många motionärer hemma med sin chiapudding och undrar om de gör “fel”.

Problemet är att elitidrottarnas verklighet inte alls speglar motionärernas. När man säger “det är inte så noga” till någon som tränar, jobbar, sover för lite, har barn, stress och en betydligt lägre energiutgift - då skickar man helt fel budskap.

Så låt oss reda ut det. För självklart spelar kosten roll!

När du cyklar i Alperna i 40 km/h i 35 graders värme spelar det väldigt mycket roll vad du äter!

Eliten har marginaler

En elitidrottare som tränar flera timmar om dagen bränner igenom en pizza snabbare än en normal person hinner snöra på sig löparskorna. En vanlig motionär som tränar 3–5 gånger i veckan gör inte det. Självklart är matvalen viktiga!

Att säga att kost “inte spelar någon roll” till någon som kör pass sent på kvällen, kämpar med energidippar, sover sex timmar och försöker prestera på jobbet och på gymmet - det är fel!

Eliten har redan sitt på plats

Det ironiska är att de flesta elitidrottare har hyfsat regelbundna matvanor. De äter mycket och ofta och det är en struktur som uppstår av livet de lever. Man kan inte träna 25-30 timmar i veckan, köra dubbelpass och styrketräna på tre mål mat om dagen och en kaffe till mellis. När eliten säger att de äter allt menar de kanske att de äter tillräckligt mycket för att deras kropp ska fungera. Det är inte samma sak som att det inte spelar någon roll.

Dessutom finns det flera motbevis för att elitidrottare inte bryr sig. Ta en Tour de France cyklist som exempel. Teamens nutritionister räknar på grammet precis hur många kalorier varje cyklist ska äta varje dag, de har individuella frukostscheman och exakta vätske- och nutritionsplaner. Ingen tar sig igenom tre veckors bergsetapper på “det är inte så noga”.

Motionärer krånglar inte till det

Att en motionär läser på, planerar och funderar på tajming kring sina måltider är inte att krångla till det. För en vanlig dödlig med mycket stillasittande och begränsad träningsvolym är kosten en av de största faktorerna för en stabil vikt, god hälsa, jämn energi över dagen och ork till träning. Att avfärda det som “motionärsnoja” är väldigt lätt att säga när man lever på en annan planet.

Vem drabbas när elitidrottare bagatelliserar kost?

Inte de själva. De klarar sig ändå. Det är motionären som känner sig löjlig, överdriven eller onödigt strikt då de egentligen bara försöker ge sin kropp en chans att prestera och må bra. Det är lite som om en Formel 1-förare skulle säga: “Äh, det är väl bara att köra – bilen går ju.” Ja, din bil, ja! Med min Skoda från 2012 är det inte lika säkert.

Slutsatsen: Det spelar visst roll!

Inte för att du måste äta perfekt. Inte för att du ska undvika pizza till varje pris, eller aldrig dricka ett glas vin. Och inte för att du ska leva som en Tour de France-cyklist.

Utan för att du har mindre marginaler än eliten, du har mer stress än eliten, du har färre återhämtningstimmar och du tränar på en kropp som ska fungera i vardagen också.

Det är inte ängsligt att bry sig om kosten. Det är smart!