Är det du eller strategin som har misslyckats?

Jag lyssnade nyligen på en podd där coachen Dan Garner delade in människor i två grupper:

• Complainers (de som klagar)

• Non-complainers (de som inte klagar)

Om du tränar för att du tycker om att röra på dig, träffa människor, ha roligt och är nöjd med vad träningen ger dig. Toppen! Då behöver löppasset inte bli längre varje vecka och du behöver inte sikta på ett personbästa i marklyft. Träningen fyller sin funktion och du behöver inte försöka optimera något.

Om du däremot har ett specifikt mål och hela tiden är missnöjd med resultatet kommer du ingen vart genom att vara en "complainer". Är målet att bli snabbare, starkare eller lättare, behöver du vara beredd att undersöka om din nuvarande strategi faktiskt för dig närmare det. Fortsätter du med samma strategi som hittills inte funkat är det ju rimligt att förvänta sig ungefär samma resultat.

Tänk dig en person, vi kan kalla hen för Kim. Kim vill minska några kilon utan att tappa kvalitet i träningen. Strategin har varit att minska på portionerna, hoppa över sportdrycken på träningen för att spara kalorier samt skippa kvällsmålet för att ha en längre nattfasta.

Kim upplever att maten oftast funkar bra under dagen, men efter middagen börjar hungern och suget. Resten av kvällen blir en kamp för att “hålla sig”. Kim drar en lättnadens suck när hen lyckas gå och lägga sig utan att ha börjat gräva runt i skåpen efter något ätbart.

Är det här verkligen en fungerande strategi?

Om framgång kräver att Kim kämpar mot hunger och sug varje kväll är lösningen knappast att försöka hålla sig ännu hårdare. Kim behöver inte kasta omkull allt, eller försöka skapa den perfekta kostplanen. Hen behöver ta på sig forskarglasögonen och undersöka:

• När börjar hungern?

• Är det hunger, sug eller både och?

• Hur mättande är middagen egentligen?

• Har hen fått i sig tillräckligt under dagen?

• Finns det ett samband med träningsbelastning, sömn eller stress?

• Skulle ett planerat kvällsmål minska både kampen och det planlösa ätandet?

Sedan behöver Kim testa en förändring, observera vad som händer och justera igen.

Det handlar alltså om att samla information, testa, utvärdera och justera.

Var forskare, inte domare!

När något inte fungerar är det lätt att bli kritisk mot sig själv: "Jag saknar disciplin. Jag misslyckas alltid. Ingenting fungerar för mig!"

Men självkritik är inte något du kommer vidare med. Försök vara nyfiken istället för att döma dig själv:

"Vad hände? Vad stod i vägen? Vad kan jag förändra och testa nästa gång?"

Kanske är det just det som är skillnaden mellan en complainer och en non-complainer? Det är helt normalt att känna sig missnöjd och frustrerad, det handlar om vad man gör med missnöjet. Du kan fastna i att ingenting fungerar. Eller använda frustrationen som startpunkt för att undersöka, testa och justera.